Jag kom just på mig själv med att sitta och böla som att det inte finns någon morgondag till Broarna i Madison County, igen. Jag minns att jag när jag var yngre tittade med fascination på kvinnor som satt med en näsduk hopkurade och förtvivlade framför Pearl Harbour eller Kärleksbrev. Jag undrade om de inte hade fått pm:et att rollkaraktärerna är påhittade..?
Om jag tänker efter började jag med detta kvinnliga fenomen relativt sent. Ja, i varje fall om man jämför med min syster som skrämde mig till att tro att någon hade dött varje gång hon hade tittat på Titanic. För mig kickade detta gråtande igång någonstans i mitten av mina tonår om jag inte minns fel. Alltså i samband med min första kärlek och förmodligen även ungefär samtidigt som de riktigt kvinnliga hormonerna hade gjort sig bofasta med villa, volvo, vovve och börjat mysa till det rejält i kroppen och knoppen mig.. Innan det lipade jag bara till Air bud eller Micke och Molle. Vilket självklart är en helt annan sak.
Jag vet inte vilket som är värst egentligen. Men det är väl bra att veta att man har känslor som fungerar som de ska. Eller i alla fall fungerar.
Om jag tänker efter började jag med detta kvinnliga fenomen relativt sent. Ja, i varje fall om man jämför med min syster som skrämde mig till att tro att någon hade dött varje gång hon hade tittat på Titanic. För mig kickade detta gråtande igång någonstans i mitten av mina tonår om jag inte minns fel. Alltså i samband med min första kärlek och förmodligen även ungefär samtidigt som de riktigt kvinnliga hormonerna hade gjort sig bofasta med villa, volvo, vovve och börjat mysa till det rejält i kroppen och knoppen mig.. Innan det lipade jag bara till Air bud eller Micke och Molle. Vilket självklart är en helt annan sak.
Jag vet inte vilket som är värst egentligen. Men det är väl bra att veta att man har känslor som fungerar som de ska. Eller i alla fall fungerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar