Ibland vet man sådär på förhand att det kommer att bli en tuff dag, dagen som kommer. Inte på det sättet att man är nervös eller redan har kommit in i den där jobbiga känslan. Man är snarare helt lugn men hjärnan är ruggigt alért. Skulle någon ta fram TP och vilja spela ett parti skulle man vinna stort och vilja spela igen och igen, hur lite man än sovit nätterna innan. Intressant det där. Hur kroppens och hjärnans försvarsmekanismer fungerar... TP blir det inget för mig inatt dock. Lite sömn ska man nog kunna deala till sig.
Kärleken är verkligen allt förresten. Kärleken till livet, människor, djur och inte minst en själv.
Det kan aldrig upprepas för många gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar